Fårölotten, Piteå - tioårig jubilar nära havet

Den 28 juni 2003 hissas flaggan i topp på Fårölotten i Piteå. Då firar kolonisterna i en av landets yngsta föreningar sitt tioårsjubileum. Det blir allt från sommarsånger av kören Qvinnoton till teatem Gråt inte Törnrosa, där både friska och sjuka växter medverkar ett djuplodande psykologiskt drama med ekologiskt budskap.

Föreningshuset står på plats. 38 olika koloniträdgårdar är resultatet av odlarglädje, entusiasm och möda på Fårölotten, där det alltid är något på gång!

Fårölotten ligger på en ö strax utanför Piteå, ett stenkast från Bottenviken, inbäddat av skog på ena sidan och buskage ner mot havet på den andra. Det sägs att regnmolnen i omgivningarna aldrig når hit. De cirkulerar runt om och drar vidare. Så var det i alla fall den dag jag träffade Fårökolonisterna. Odlingsläget är zon V och marken är gammal åkermark och fårhagar, som namnet också antyder.

Vid starten år 1993 hade föreningen en handfull entusiastiska medlemmar. Det betydde oerhört mycket arbete för dessa få för att de skulle kunna komma igång med att bygga och odla.

Lång startsträcka

Redan 1987 bildades den första styrelsen. Området fanns då med i den kommunala planen. Förslaget överklagades av boende i närheten hos både länsrätten och regeringen, men utan resultat och medlemmarna kunde dra en lättnadens suck.

Sedan tog det således sex år innan en ordinarie styrelse tog vid och träffade avtal med kommunen. Ett embryo hade skapats till ett helt nytt koloniområde i Södra Norrbotten

och de blivande odlarna fick så småningom ta sin mark i bruk.

Ung förening med barnsjukdomar

Så var starten för denna unga förening med 58 medlemmar och en hedersmedlem, fördelade på 38 kolonilotter med stugor. Stugorna byggs allteftersom lotterna hyrs ut och ska enligt reglerna bebyggas inom fem år. Årsavgiften per medlem är ca 1800 kr.

En felaktig dikning gjorde området vattensjukt. Men efter flera och framgångsrika förhandlingar med kommunen löstes även den frågan. Kommunen gjorde de dikningar som behövdes, bytte ut och justerade vägtrummor och lade bl a nytt material på alla vägar inom området.

Föreningshuset från 1700-talet

Föreningen hade också turen att hitta ett vackert bostadshus från 1700-talet, som kunde användas som föreningshus - en byggnad som hade lösts in av Vägverket i samband med ett vägbygge. Efter några turer beslutade sig Vägverket för att skänka bort huset mot vissa motprestationer, bl a borttransport.

Renoveringen och merarbetet har förstås kostat, men genom en stor portion frivilligt arbete av många engagerade medlemmar klarade föreningen både renoveringen och kostnaderna.

Det ståtliga föreningshuset. 

På trappen Ingrid Brindelöv, Per Arne Kristiansen, Inga-Britt Almqvis och Göte Wiklund.

Fårökolonisterna är förstås mycket stolta över detta vackra och försiktigt renoverade hus i två våningar, med en stor gårdsplan och gräsmatta framför. Läget är egentligen självklart, både som en välkomnande inledning och en avslutning på området.

Nytt område nya traditioner

En av fördelarna med att vara medlem i en ung förening tycker kolonisterna här är att man får vara med om något helt nytt utan att behöva ta hänsyn till gamla traditioner.

Det var också en av de första medlemmarna som tog initiativet till Fårölottens Dag. Då är det rusning till kolonisternas lopp och skördemarknad, grönsaksförsäljning o servering - en strålande reklam för föreningen men också ett tillskott till att finansiera föreningshuset.

Denna återkommande marknaden blir mer och mer populär. Allt säljs nästan på en gång till de närmare 1000 besökarna på sommaren: kolonisternas odlade morötter, potatis, purjolök, persilja, rödbetor, squash, gurka, tomater, blommor, hembakat bröd, hemkokt svartvinbärssaft, hemlagad bostongurka, svartvinbärsgelé, hallon, vinbär, krusbär, majrova, sockerärter, rabarber m m.

Och all den potatis som säljs, Mandel, Bellona, Hertha, Ovatio, Matilda...odlas på föreningens gemensamma odlingslott. Många av medlemmarna blev snabbt engagerade i allt som rörde potatisodlingen. De blev så nyfikna på både sorter, sjukdomar och odlingsmetoder att de flesta gick på en heldags potatiskurs på en lantbruksskola.

Gemensamt arbete med provodlingar

Föreningen är indelad i ansvarsgrupper och den grupp som ansvarar för de gemensamma odlingarna har provodlat morötter i sand med gräsklipp som gödsel och jämfört med morötter odlade på konventionellt sätt. Provodlingen blev inte lika bra som den konventionella metoden men det kan bero på att haren kom åt plantorna, så att de inte hann återhämta sig ordentligt.

Sommartid träffas Fårökolonisterna varannan vecka för att rensa ogräs i de gemensamma rabatterna, klippa och kratta gräs, klippa häckar, plantera, sköta potatis och morotsland, röja ris. Och så blir det information från ordföranden. Men det blir också en och annan grillkväll på grillplatsen nere vid vattnet.

Varje sommar öppnar Fårölottens medlemmar, som många andra koloniföreningar, sina grindar och dörrar för boende och personal från äldreboende i närheten. Och de mår verkligen gott av att få komma ut bland doftande blommor och vackra trädgårdar, få smaka en färsk morot, lukta på doftande örter och få en famn full med vackra blommor

med sig att sätta i sin vas på rummet. Vilken dag "med guldkant" för de gamla och sjuka.

Novis blev odlingsfreak

Föreningens ordförande är Per Arne Kristiansen. Han kommer från Harstad i Nordnorge och hade aldrig odlat överhuvudtaget när han fick frågan om han var intresserad av en lott. Tyckte det lät annorlunda. För honom är ett liv utan kolonilotten idag otänkbart. Och i hans växtfyllda trädgård samsas många vackra buskar, bl a skogsolvon med ampelväxter i mängder och ormbunkar, svärdsliljor, hostor mm runt en liten damm. Stommen i jorden är planteringsjord, höns- och kogödsel.

Han tycker att Fårölotten är en lagom stor förening i alla avseenden och representativ för hur samhället ser ut i övrigt. Och det är en fin upplevelse att kunna höra orrspel utanför stugknuten. Orrspillning i trädgårdslanden är inte dumt det heller.

Tornedalsväxter

Växter från hemtrakterna i Tornedalen har Sonja Johansson planterat på sin lott: en vacker riddarsporre och en blåvit nordisk stormhatt, som tyvärr drabbas av löss. Det försöker hon lösa genom att spruta pyretrum på när den har kommit upp 10 cm på våren, på kvällen när det inte blåser. Proceduren upprepas efter en vecka och kanske en gång till. Näringen i hennes koloniträdgård är kaffesump och överblivet kaffe. En gräslöksplanta som planterades på ett ställe som fått mycket kaffe växte till områdets största!

Det började med 12 jordgubbsplantor

Ingrid Brindelöv-Wiklund är bondunge från barnsben. Hon kom till en koloniträdgård med 12 jordgubbsplantor och började sitt liv på kolonin med att sätta potatis. Hon odlar på högbäddar, som på hösten gödslas med 2 dm brunnen ko- och fårgödsel. På våren vänder hon ner gödseln i jorden med grepe. Då har hon också kalkat där det behövs. I de upphöjda bäddarna blir det varmare för växterna och där blir exempelvis morötterna mycket längre än i vanliga bäddar. Växtföljd och jordförbättring med hjälp av de egna växterna är vad som gäller.

Efter att ha fått kålplantorna förstörda av klumprotsjuka sådde hon ärter på den platsen. De skördades och klipptes av på hösten men rötterna fick ligga kvar i jorden och dra ner kvävet i jorden. På så sätt höjde hon kvävehalten och blev även av med klumprotsjukan. 

Hon sparar också all aska från grillning i påsar och strör sedan ut askan runt vinbärsbuskar och där det är mycket mossa. Ingrid använder inga andra bekämpningsmedel än såpa.

Hon har också letat och fyndat bland gammalt och hittat gamla sängbottnar med dekorativa spiralmönster. De använder hon som klätterställningar för bl a ärtor. Det fungerar utmärkt. Och resultatet av en målarkurs i föreningens regi är de många dekorativa träskyltarna, inte bara på den egna lotten.

Hjälpsamma medkolonister

Elisabeth Holmström är en av föreningens många duktiga bagerskor och behöver ibland lite hjälp med tyngre arbeten, men här ser folk vad andra behöver. Växtfavoriten är rosen 'Peace'. Hos henne och flera andra på området trivs hallonsorten Maria. Den härdiga äpple- sorten Transparente Blanche har tyvärr inte klarat sig hos henne, än... Men annars verkar äpplesorterna Silva, Stenbock, Transparente Blanche, Rödluvan och svarta vinbäret Hildur trivas på området.

Rosa krasse dubbel malva

En som odlar det mesta är Siv Nyström - flera sorters tagetes, krasse, reseda, narcisstobak, palmkål och många andra köksväxter i odlingsjord som har blandats med stora mängder sand. Hon driver upp allt från egna fröer, en del har hon fått av bekanta andra har hon hittat. Resultatet är bl a en rosa krasse, dubbel malva och vacker lejongap.

Majs i zon V

Karin Westerberg odlar purjolök i upphöjda välgödslade odlingsbäddar. Runt plantornas rothalsar har hon tomma toalettrullar som skydd mot skadegörare. Hon lägger sand kring allt, brysselkål, krasse och majsen Earlivee som också går att odla här i zon V. Karin köper sina fröer från firmor med bra odlings- och fröinformation. Bönsorten Provider och en purpurröd böna växer bra liksom schalottenlök, som går utmärkt att förvara. Hon odlar många sorters squash och pumpor. Förra sommaren skördade hon en pumpa på 52 kilo.

Allt till den här trädgården - rabatter och odlingsbäddar, har maken Kjell och hon byggt upp själva. På Fårölottens dag strövar närmare 900 personer genom Karin och Kjells koloniträdgård och frågar och förundras över allt som kan odlas där.

Stora stugfönster plats för nya trädgårdsrum

Kersti Granström och hennes syster Kari, gjorde egna planlösningar och tänkte funktionellt för 20 kvadratmeter stuga. Stora fönster släpper in mängder med ljus och skapar närhet till skogen utanför Kerstis stuga. Ribbor över uteplatserna skapar nya trädgårdsrum när humlen täcker både upptill och nertill. Kolonilotten är Kerstis bästa projekt någonsin. Violruta och sparris hör till trevligheterna i hennes perennrabatt. Kersti har också varit motorn för Fårölottens Dag. 

Föreningen har en hedersmedlem, kassören och elansvarige Erling Oscarsson. Han har nyligen sålt sin kolonilott men har varit en klippa i föreningen, inte minst när det gäller hela processen med föreningshuset, som kom på plats redan 1998.

I föreningshuset ställer kolonisterna nu ut sina alster från kurser i konsthanverk och snickeri ...Det är alltid något på gång!

Grattis Fårölotten!

Ingrid Nordwall, text och foto