Fårölotten i Piteå, zon 5

Redan när jag flyttade till Piteå 2011, berättade min granne Ester att hon hade en kolonistuga på Fårölotten och undrade om jag ville hälsa på henne där. I slutet på augusti i år blev det första besöket av och jag gjorde ytterligare ett besök hos andra kolonister i mitten på september. Strålande vackra dagar båda gångerna!

TEXT OCH BILD MARIE OLAUSSON

Fårölotten är ett koloniområde med totalt 38 lotter. I stuga nr I huserar Ester Larsson sedan 2009. Själva lotten är ca 300 m², men runt om har hon en allmänning som hon också sköter om. Jag älskar lotten, det ger livskvalitet! säger hon med eftertryck. Jag skulle bli sjuk om inte den här möjligheten fanns.

I barndomshemmet i Tornedalen odlades potatis och hon har alltid älskat blommor och buskar. Hon har tagit bort en del planteringar framför lillstugan och gjort gräsmatta istället. Ett äppelträd, som nu betats av älgar, thujan och ett paradisäpple fanns här när hon köpte. Efter att 2012 ha fått potatis som såg fin ut men var alldeles bruna inuti, så har hon istället planterat jordgubbar. Ett gammalt bigarråträd har dött i vinter, det är sorgligt tycker hon.

Bakom den konformade thujan döljer sig en liten damm och bakom den växte rosenhallon, men de försöker hon nu utrota. De är vackra men sprider sig alldeles för mycket. Nu är marken täckt med svart plast för att rotsystemet ska dö ut.

Här är jorden mycket lerhaltig men området har en gemensam kompost som vänds varje år och får ligga ett par år innan den används. I år har de även bikupor på området, som sköts av någon från Pitholm.

Rundvandring

Efter en kaffetår visar Ester mig runt på sin sida av det stora området.

Stuga 13

Vi tittar in hos Kurt Westerberg som har stora perennplanteringar och i skuggan under en bollpil finns redskapsboden med arbetsyta. Skönt med skugga denna varma dag.

I stuga nr 15 hittar vi Britt Rehnman. Hon snickrar själv allt hon behöver, senast den trevliga grinden och staketet som nu ska målas färdigt. Till vänster står ett stort träd som jag tror är ett silverpäron, men det är en silverbuske som blivit stort som ett träd. Vid huset står en stor kruka med en för mig okänd växt. Det visar sig vara majsplantor som Britt har dragit upp från frö och som redan gett en perfekt majskolv och fler är på gång! I perennaplanteringarna blommar bl.a. phlox, rosenstav och en väldigt vacker gentiana. I en av odlingslådorna ser jag en gigantisk squash. Det här är en dam med gröna fingrar

Lott nr 24

Vid mitt andra besök på Fårölotten, i september, träffade jag på en herre som just var på väg hem från sin stuga. Vi började prata och det visade sig att han var en av de drivande krafterna för att Fårölotten skulle komma till stånd. Ingmar Haapaniemi har varit med från 1988, innan föreningen bildades. De var ett gäng entusiaster som drev frågan i sex är, ända upp i regeringsrätten, p.g.a. att några grannar överklagat kommunens detaljplan för området.

När det blev klart att området skulle få byggas blev det en väldig aktivitet med att bygga vägar, diken etc. för ett fungerande område. Kommunen sa nej till att sponsra projektet, istället fick föreningen låna räntefritt för att genomföra projektet i två etapper. Andra året drogs el och vatten. Ingmar började bygga sin stuga innan elen var framdragen och det tog ett par år innan alla lotter var sålda. Marken arrenderas enligt arrendelagen och massor med ideellt arbete har gjorts.

- Det har varit roligt, det är en fördel att arbeta tillsammans. Alla var olika individer men vi lärde känna varandra och det skapade god stämning. Vi har fortfarande kolonikvällar med samvaro och arbete på området, berättar Ingmar.

Jag undrar vem den typiske kolonisten är? Han svarar att ungefär 80% är ett pensionerat par, eller en änka, som sålt sitt hus och flyttat till lägenhet. Det är ytterst få som har haft små barn när de köpt lotten, däremot finns idag många vuxna barnbarn som hjälper till. Det finns ytor för lek och spel och det är trevligt att se barn med spring i benen och att höra deras skratt, säger han.

Sedan sju åtta år är det många nya ägare och han ser attitydförändringar, man är inte lika intresserad att göra saker för föreningen. Idag är det bara fem-sex lotter som har de ursprungliga ägarna. Själv har han lagt igen sina odlingar och har bara gräsmatta runt stugan. Tidigare odlade han potatis, jordgubbar, smultron och vanliga grönsaker. Problemet är vinterförvaring av skörden. Det är roligt att odla men orken börjar tryta, han orkar inte som förr. Men det är trevligt att vara här där han har många vänner!

Lott nr 31

På trappan till stugan på lott nr 31 sitter Gunilla Viklund och njuter. Hon köpte sin lott för tre år sedan och har gjort om en hel del sedan dess. Det var när hon blev singel, efter att ha bott på landet, som hon kände att hon behövde ett ställe att få vädra sina lungor. Det är bra samhörighet och så trevligt att vara här!

I mitten på maj flyttar hon ut för att bo här under sommarsäsongen. Det finns vatten indraget men övriga bekvämligheter finns i allmänna byggnader. Lotten är bara 350 m² men jag tycker den ser större ut, vilket kan bero på att det är en hörnlott och med skog bakom stugan. Hon har inte ändrat strukturen på trädgården men däremot tagit bort en knäckepilshäck och 25 svartvinbärsbuskar eftersom de inte såg fräscha ut! De fick tas upp med hjälp av en kranbil! Hon är inte riktigt nöjd ännu, men till slut blir det bra. 

Det går åt mycket gödsel och jordförbättring för att få ett bra odlingsresultat. Tanken var att odlingslådorna för grönsaker skulle bli fler, men det blir nog en sitthörna istället. För två år sedan planterades ett kastanjeträd som Gunilla hoppas ska överleva och de stora asparna i skogskanten har ringbarkats för att sedan tas ner, det blir alldeles för mycket asplöv och dessutom skjuter de massor med rotskott!

Äppelträdet, som är ca 20 år och kan vara Silva eller Transparante Blanche, gav mängder med äpplen 2012, hon tog t.o.m. bort ca två skottkärror med kart och hade kunnat ta mer! Men i år blev skörden mindre. Av äppelskörden gör hon mos. Äpplena delas i halvor och läggs i långpanna på bakplåtspapper i ugnen. Man ser på skalet när de är färdiga. Sedan passeras de i mosvagga eller i en potatispress. Därefter tillsätter hon lite socker och askorbinsyra och sedan fryser hon in. Det blir ett koncentrerat, fint och mycket gott mos!

Lott nr 38

När jag kommer längst ut på området hör jag att någon ropar om jag vill ha kaffe? Det är Karin och Ulf Åström som sitter i skuggan på verandan till lott nr 38 som ropar. Det är bara ett år sedan de skaffat sin lott. Det var på Kolonilottens dag för några år sedan som de såg denna stuga och Karin tänkte att här vill hon vara. Plötsligt var lotten till salu och de slog till. Hon säger att det är ett måste att kunna gräva i jorden, att ha någonstans att gå ut och sätta fötterna i gräset! Gräset är Ulfs sak, planteringarna sköter Karin. De sålde sitt hus i somras och har inte hunnit vara här så mycket ännu men ser fram emot många sköna dagar på sin lott!

Tidskriften

TRÄDGÅRD NORR 5/2013